jag ska inte gråta, jag ska inte gråta, jag ska inte gråta!

ibland känns det som om man får kniven rätt in i hjärtat, som om man skulle kunna offra allt för en person, även sin sk familj. men det kanske bara jag som är sjuk i huvudet som skulle kunna offra och göra allt för en person jag är kär i. eller det kanske bara är jag som är kär på riktigt. eller så är jag som sagt sjuk i huvudet.  hatar och få den där tryck känslan i bröstet. det känns som om mitt hjärta bara faller isär då, får rysningar i hela kroppen och hjärtslagen uppe i strupen känns de som. men men, vad ska man göra, visst är vi alla olika?

den här julen suger dase för mig. jag är i polen med massa människor som tydligen nu ska vara min familj men jag trivs inte alls med de, får bara skit för allt jag gör. mina vänner i rado känns fan mer som min familj. är så himla glad att jag iaf har brorsan här. har varit med honom i princip hela dagen och jag har aldrig haft så kul. pratat om massa sjuka minnen om alla sätt vi är olika på. men jag vill bara säga en sak, om jag inte får fira jul med min pappa nästa år tänker jag fira den själv. för jag saknar faktiskt inte bara jimmie just nu. utan jag skanar mig pappa! tyvärr men jag mår så himla mkt bättre med honom och hans fru än här bland mamma och hennes jävla familj och från ingenstans kommer peter, min lilla systers pappa hit precis med flyget. om du läser det här pappa hoppas jag att du tar åt dig av de här orden! och tar in de i huvudet... jag kanske bara hör av mig när jag behöver skjuts, pengar eller nått. fine jag vet att jag gör fel, men jag älskar dig pappa!


jag vill hem!