min blogg är som min dagbok och från och med nu tänker jag verkligen skriva i allt jag tänker. okey inte allt för då skulle mitt liv rasa ihop ännu mer... sitter nu och bara tänker på min framtid och den ser fan inte ljus ut... tårarna rinner och jag orkar inte hålla huvudet högt upp längre, jag orkar inte ta emot all skit jag hör runt om kring, det är tyvärr bara en person som tycker jag är "perfekt" emot 10000000 och mig själv, jag kommer inte kunna bygga upp min självkänsla... jag kommer aldrig förändra min självbild, jag stannade på år 2008 innan sommaren, så ser jag på mig själv. alla mål jag sätter upp för mig själv är för höga, jag vill så mkt, men jag kan inte! jag har inte orken att åstadkomma detta. att bli det jag vill.. jag har hört att drömmar är positivt för en människa och dess psyke, för mig är det tvärt emot, jag känner verkligen att jag inte mår bra pga av mina drömmar. känner mig som en 5 åring som typ vill vara som en liten "prinsessa" ( ta det som en metafor) asså ha obegränsat med pengar, vara bra i skolan och liksom få creds, vara fin alla prinsessor e fina, orkar jag inte fixa mig så gör någon det åt mig...



äh men vafan jag pallar inte. ger upp allt nu! tar livet som de kommer, orkar inte ens kämpa för ?... äsch kommer aldrig och hända, vad fan lever jag i för värld?