" förr eller senare tar det ändå slut, varför sätta upp regeler för varandra som ändå inte kommer hållas? varför ens lägga ner någon kraft på det? varför ens ha? varför ens försöka? varför ens bli kär?"

ligger och läser lite i sängen i någon helt random bok om kärlek, sjukt gammal. någon polski bok min mamma måste tagit med sig när hon flyttade till Sverige vid 21 års åldern. snodde ett citat från den.
vad skulle ni svara på dessa frågor? asså jag tolkar alla dessa frågor som en stor: varför ens vara tsm när man ändå vet att de kommer ta slut?

fine jag ska inte säga något om tsm har fan varit tsm med jimmie i snart 9 månader, men fan tänk efter. det finns typ få super förhållanden i den här åldern som håller livet ut. och tänk hur mkt pengar man spenderar, tänk hur mkt bråk det ibland blir hemma bara för att man kämpar för någonting med sin andra halva, tänk hur mkt tid man lägger ner, tänk hur många tårar man gråter i onödan, tänk hur jääävla mkt tjaffs och rykten det går i onödan. och allt detta bara för att man blivit kär... jag har inte direkt något svar på citatet. men om jag ska svara på frågan varför man ska bli kär så är det för att man vet att man alltid har sin andra halva vid sin sida vad som än händer. bara för att man ska kunna springa runt på stan och köpa saker till varandra helt spontant bara för att visa sin kärlek. bara för att försöka visa för familjen att jag är "vuxen" han och jag kan sköta oss själva. bara för att alltid ha någon att ringa på natten om man är ledsen. bara för att alltid ha någon att luta huvudet mot när man håller på att stupa. bara för att ha någon och sakna, länga till att man ska ses. bara för att be om en hjälpande hand när man är i botten. bara för att må bra. bara för att vara just så här jävla glad som jag är.

men varför bråkar vi så mkt då om jag mår så bra? varför har vi svackor i vårat förhållande om han mår bra med mig och jag med honom?

jo juste, vi har ju fortfarande olika åsikter. men jag ger upp helt seriöst, jag orkar inte bråka bort min tid jag har med en person jag verkligen är sjukt förälskad i. jag tänker inte det. tänker inte heller sätta krav. han ska fan inte heller förvänta sig av mig att jag "lyder" honom . jag vet vad ett förhållande har för moraliska regler jag kan fan ta och hålla de. och jag tror att han också klarar av det.ingen ska behöva kontrollera ingen, vi ska kunna lita på varanda. vi ska kunna sköta oss själva.

hjärnan är reseterad. tyvärr inte hjärtat. lite skit sitter där inne och gör ont.

Tiden läker alla sår...

/ Anja Dymkowska