Monday


Efter en massa tjafs här hemma igår satte jag mig på bussen och drog. Jag visste inte var jag skulle åka, jag visste inte heller vem jag skulle ringa. Jag tänkte bara tillbaka att det alltid var Veronika som förstod mig, hon som alltid gav mig de bästa tipsen vad jag skulle göra. Jag började bara gråta ännu mer, jag saknade en av mina närmsta vänner oerhört mycket. Jag mötte upp Veronika.... Jag visste inte hur jag skulle hälsa, jag hade ju bara lust att slänga mig på henne och bara visa hur mycket jag saknade henne. Nej vi hälsade som vanligt, en puss på kinden. Ah men fan, de var lugnt. Det var normalt, liksom ingen stel kram eller något. Det var bra. Jag var så glad att jag fick träffa henne. Ringde till och med mamma på vägen hem och berättade det. Hon satt bara och skratta för hon sa själv att förr eller senare kommer ni bli vänner. Men det är långt ifrån de vi hade förr, jag och hon måste sätta oss ner och prata helt själva vad som gick snett egentligen. Iaf, efter den mysiga studen med alla på Medis och en cider drog jag hem, bytte om, slängde i mig lite käk och drog med lite folk till Kristineberg! Vi satt där och chillade och tog de lugnt, jag drack 2 glas vin och resten gav jag bort. Jag rörde sedan mig hit. Jimmie var arg för han itne kunde sova. Bara jag klev in genom den där dörren kände jag mig osäker igen.





/Anja Dymkowska


Kommentarer

Designen är gjord gratis av: Jimmie Björkman

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback