:(
Min power walk slutade inte bra. Är hemma nu... usch! Jag gjorde ett försök åt inte mkt till frukost heller så jag tror att min kropp är extra svag just nu. Jag var på väg mot Islandstorget upp för backen från mig när jag kände att jag knappt kunde så någonting, allt vart suddigt och jag såg massa små prickar överallt... Så jag satte mig ner och vilade lite. Glömde såklart vatten hemma... Gick ner för backen igen och satte mig på pizzerian och bad de om vatten, de snurrade fortfarannde i skallen på mig så ägaren på pizzerian gav mig en påse med is i som jag fick hålla mot huvudet för att kyla ner mig lite. Efter ett tag började jag må bättre och jag lunkade hem, som tur följde pizzaägaren mig ner för backen sedan skulle jag fortsätta själv. Mina knän vek sig, så pizza snubben lyfte upp mig och satte mig ner på en bänk. Han sprang till pizzerian och hämtade en cola åt mig. Han sa att jag kan ha lågt blodsocker nu så det är bra med cola. Satt där ett litet tag sedan följde han mig hem. Tackade honom så mycket och sa att jag ska komma förbi och äta pizza där nästa gång jag är frisk. Glad man blir att det finns sådana människor som bryr sig om än och är villiga att hjälpa till. "Vi" svenskar, inte för att jag är svensk ursprungligen är ju bara medborgare men iaf, vi är sådana människor som är mycket instängda. Möter du en granne i hissen säger du bara hej och håller käften resten av resan, i Polen och massa andra länder pratar man alltid med folk, frågar hur de mår och vad de har gjort och så. Man är mer öppen. Vi människor har ju ett så kallat flockbeteende. Vi säger att jag svimmar bland en folk massa. Det skulle ta ett tag för ens någon reagerar, folk vill inte vara den första och sällan den som sticker ut. Men när en person kommit fram så springer resten fram då också. Så sjukt tycker jag! Men men, tack i alla fall Pizza killen! Hahaha frågade inte ens vad han hette. Ska lägga mig i sängen med en kopp te och vila.
/Anja Dymkowska
/Anja Dymkowska
Kommentarer
Trackback