Jag saknar mina vänner...

som det var förut. Jag saknar när Verra och jag jobbade ihop, gick och knackade dörr, fan vad kul vi hade vi sågs ofta och man pratade om alla sina bekymmer. Inte för att klandra någon och att någon ska ta illa upp när jag skriver detta men jag känner mig ifrån stött, jag får sällan ett samtal vi hittar på något ikväll, jag får sällan ett sms hur är det med dig, hur mår du? jag blir arg, jag utstrålar ilska och det kommer från någonting. Jag anatar att det just kommer från sånnahär skit saker, att jag inte känner att jag blir uppskattad som vän, att ni kommer ihåg mig m.m. Tex när gustav hade studentmottagning, fick också ett sms att jag är så överdriven, visst verro du kanske tycker det men tänk om det är just du som om och om igen inte blir bjuden på olika saker. jag har ställt mig frågan varför just jag men jag finner faktiskt inget svar. Jag saknar mina vänner och det är det jag vet i alla fall. Jag saknar det som fanns förut, alla soldagar i smedis, Verra som "bodde" hemma hos mig i några veckor efter skolavslutningen i 9:an, Marres as softa fester haha och alla soldagar hos henne, jag saknar när man i alla fall fick ett sms då och då ska vi hitta på något. Alla fall något sms!

Men jag orkar inte älta på detta, jag ber om ursäkt för min attityd men det är bara för att jag är ledsen och besviken för jag känner mig bortglömd. jag känner mig inte som er vän längre.




/Anja Dymkowska

Designen är gjord gratis av: Jimmie Björkman

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: