You know what I think hurts the most? The feeling of being replaced. It’s like no matter what you did, it wasn’t enough.
Har lust att skriva ett djupt inlägg, ett sådant inlägg som får mig att bli av med allt jag har inom mig. Jag vill inte bära runt på alla dessa saker jag bär på. Jag vart ledsen, jag vet att jag inte skulle bli det, jag vet att du inte ville det. Men jag vart ledsen. Jag är ledsen. Men jag försår dig, men ändå inte. Och egentligen är det ju jag som ska be om ursäkt för jag satt dig i denna situation där du behöver välja, där du är personen som hamnar i kläm. Eller ah inte bara du, men du är en ut av de. Det är jag och hon som satt dig i er andra i sittsen där ni måste välja. Och det är inte första gången man blir bortvald, varför blir det just alltid jag? Det undrar jag över. Jag säger detta öppet och ärligt nu, den senaste tiden har jag haft mycke problem med vänner, och många har jag glidit ifrån. Jag har kämpat som fan över att inte vara ledsen, men hur många chanser ska jag ge? Hur många gånger ska man behöva säga till en person att man är ledsen, att den sårar än, att man känner sig ersatt och bortglömd? Ordet förlåt betyder 2 saker enligt mig, 1. jag ångrar det jag gjort 2. det kommer inte hända igen. Du verkar inte tolka orden förlåt på samma sätt som jag gör. Äsch orkar inte skriva mer, ville bara få ut mig någonting, ville bara lätta på hjärtat. Det gick nog si så där men aja....
Jag måste bara lägga till en sak, jag är sjukt tacksam över de gamla vänner jag har vid min sida och även mina nya som inte alls känt mig länge men stöttar mig som fan när det gäller många saker och är verkligen underbara! Ni vet vilka ni är! Tack! <3
/Anja Dymkowska
Jag måste bara lägga till en sak, jag är sjukt tacksam över de gamla vänner jag har vid min sida och även mina nya som inte alls känt mig länge men stöttar mig som fan när det gäller många saker och är verkligen underbara! Ni vet vilka ni är! Tack! <3
/Anja Dymkowska
Kommentarer
Trackback