It's a shame that people think that love is just a game.
Hello sunshines. Dagen örjade med 1 h liggandes i min säng med Amanda och snackandes. Italiana kom förbi igår kväll käkade middag med mig, bakade kladdkaka och umgicks med mig och min man, som ttyur ar vi en king size bed nu så man kan sova 3 personer i den hur bekvämt som helst, prima. Nu ska vi ta och fiffa oss lite, Amanda ska hem och plugga och jag ska hem till mamma med min man som är på väg dit från sin träning med sin PT, blir antagligen sushi middag. LOVELY! Annars så rullar mitt liv på bra, förutom att jag känner att jag åter igen hamnat lite i obalans och inte känner någon trygghet i mig själv, där av blir det så att dagarna spenderas med killen och om han jobbar är jag med Amanda, jag beöver någon vid min sida 24/7 annars smyger sig ångesten på. Jag vill kunna bli självständig igen, aja nu skippar jag att öppna upp mig här igen då det väckte massvis med reaktioner bland vuxna människor i mina föräldrars omgivning, patetiskt. De fick frågan varför jag skriver ut sådana saker som jag gör offentligt på min blogg, jo svaret är att jag just villo förhindra folk hamna i samma sits, och jag skäms inte för det jag gått igenom för de är de akerna som gjort mig till den människa jag är idag. Jag vill stoppa just din dotter/son från att hamna i samma sist som mig, för tro det eller ej men 76% av Sveriges ungdomar lider av något syndrom jag tidigare nämnt, och då hade jag oturen och led av flera samtidigt. Istället för att undra varför öppna ögonen och inse att ditt/dina barn kanske sitter i knipa de med utan att du tänker på det.
/Anja Dymkowska
Kommentarer
Trackback