Torsdag - desto mer desto bättre?


Idag har jag en sån där dag jag inte orkar med någonting, kroppen är fylld med ångest och jag har bara lust att ligga kvar hemma i sängen hela dagen. Var fan kommer dessa dagar ifrån, är det höstdeppen som smyger sig på sakta men säkert? Istället för att deppa och må dåligt tvingade jag Jimmie upp vid kvart över 9, dricka c-vitamin, borsta tänder, in med linser och ut på en snabb PW på 30 min. Ångesten minskade, men så fort jag har möjlighet att sitta och tänka och analysera mig och mitt liv kommer den tillbaka. Varför? Har ju inte direkt något att må dåligt över, jag har en fantstisk familj, pojkvän, ett bra jobb, en underbar lägenhet som på söndag kommer bli ännu finare då sängen skall fixas till och vi ska möblera om lite, och en trip till Ikea skall göras, jag har mitt efterlängtade körkort som jag verkligen kämpade för, underbara vänner och allt verkar ju vara hur bra som helst. Men är det för perfekt? Det är kanske det som skrämmer mig, allt är ju för bra. Minns inte ens när jag och Jimmie hade ett stort bråk eller tjafs på senaste. Det är helt sjukt hur ena dagen kan man känna ångest för att allt är bra, inte fan ska man behöva det. Allt i Sverige ska alltid vara lagom och det är inte bra att sticka ut för mycket, alla strävar efter det perfekta livet men vad är det perfekta egentligen? Toppen betyg i skolan, bästa bilarna, finaste lägenheten/huset helst i innerstan eller med havsutsikt, den bästa pojkvännen/flickvännen som alltid skämmer bort dig, ett jobb där du i princip inte gör ett skit på men tjänar enorma summor, den perfekta kroppen alla vill ha, det tjockaste håret, ha den felfria hyn som ser ut som porslin, alltid ha tid för att göra roliga saker men ändå vara upptagen och mogen, ha framtidsplaner, de snyggaste och mest trendiga kläderna. Ah jag kan ju fortsätta i år och dar, förstår ni nu hur stor press vi har på oss. Eller ska jag säga vi sätter på oss? Jag älskar att sticka ut och jag nöjer mig aldrig. Jag pushar alltid mig själv till 100%. En gammal chef till mig sa en klok sak en gång, " Anja, du ska alltid sikta mot stjänorna så kommer du att hamna i himlen" Och det är sant, för lite realistisk måste man vara. Du kan inte ha exakt allt du vill ha, man får bena upp allt och ta tag i en sak i taget, ha en "checklista". Alla i hela världen vill ju leva ett Gossip Girl liv, Desperat Houseviews eller vad man nu vill kalla det, men hur rimligt är det, och hur kul kan det vara? Ibland när man kollar på vissa avsnitt från dessa serier pustar man ut efter och tackar att man inte har ett så dramatiskt liv. Men självfallet ska man inte nöja sig med lagom, klart du ska ha mål och drömmar och sträva efter de.
 
/Anja Dymkowska
 


Kommentarer

Designen är gjord gratis av: Jimmie Björkman

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback