1 juli 2013 , äntligen är hon borta.
Utan några namn nämnda eller situationer förklarade har en stor sten från mina axlar fallit ner idag. Äntligen är hon borta. Jag är inte den som hänger ut folk på min blogg, (längre tänker säkert många gamla läsare) , jag är inte den som skapar drama men att handskas med en så självisk, egocentrisk och allmänt ohyffsad människa varje dag tar kål på en. För mig som har nog det kortaste stubinet man kan ha och verkligen har lätt för att öppna munnen och säga vad jag tycker och tänker är denna person ett stort störande moment i min vardag då jag inte kan bete mig hur jag vill på min arbetsplats. Som tur är jag inte den ända som pustat ut utan många många fler är nöjda och känner att stämningen här har förändrats. Ifs , inte ska jag sitta här och tala ut för allmänheten om vad andra tycker, inte det min blogg är till för men det känns skönt att man inte är själv. Då skulle det ju säkert kallats för mobbning. Inga sura miner, inget skitsnack, inga påhopp och inga fler "ah men på 3". hahaha, skrattar inombords, att man kan vara en så skev människa. Ibland kändes det som om hon ville bli ogillad, hon verkade vela att alla skulle tycka och tänka dåligt om henne. Hon hoppade på folk, myttade ihop historier och inte minst sagt var hon den största hypokondrikern jag någonsin har och kommer träffa. Nej, nu ska jag inte vara så elak, hon läser ju trots allt min blogg, jag "snor" ju inlägg från henne så hon försöker väl hålla koll på mig, hahah. Skrattretande. Är fullt medveten om att detta inlägg kommer väcka mycket rektioner, randoms som inte alls fattar vad jag skrivit om, kollegor eller hon själv, men som man bäddar får man ligga. Kan tänka mig att detta inlägg kommer sprida sig ganska snabbt men som sagt, jag talar helt för mig själv och detta är min åsikt och jag har all rätt i världen att skriva vad jag tycker och tänker på min blogg. Inga namn nämnda.
/Anja Dymkowska
Kommentarer
Trackback