Ni vet den här känslan när allt bara går åt skogen. Man är irriterad på jobbet, ens fokus och prioritering i livet hamnar på sista plats. I mitt fall träning. Och så glömmer man bort sig själv och knegar som tusan för att få en bra lön. Lägenheten man bor i ser inte alls ut som man vill. Inte ännu ifs. Om ni inte känner igen er på något vis, bra, då är jag glad för er skull. Ni andra som kanske mer eller mindre iaf kan relatera till detta. Till er vill jag bara säga att det kommer en vändpunkt i livet. Du/Ni kommer inse varför du krigar på jobbet, när du har en väska många andra drömt om. Du kommer få svar på alla dina funderingar. Och det ena med det andra kommer falla på plats så småningom. Du inser vilka som är dina riktiga vänner, de som motiverar dig och blir genuint glada för din framgång. Du vet vilka som är som ormar i din omgivning och du vet vad du är värd. Du har en stor självrespekt och kan se ditt liv ur flera perspektiv och synvinklar. Eeh. Ah de där två orden är väl synonymer, men nu får det va så. 

En kolega/bekant sa till mig och om mig i vintras " Anja och hennes drömliv" 

Det väcktes en stor ilska inom mig och jag ifrågasatte henne direkt vad hon menade med detta. Fick då som svar att jag drömmer om att ha en egen lägenhet i stan, köpa en Audi för egna pengar, märkeskläder, väskor, pälsar etc. Hon påstod att det var dags att komma ner på jorden. 

Detta motiverade mig som aldrig förr, bara för att hon skulle få den i sig om man får dra det med min "blattiga" svenska. 

Nu svider det i ögonen när allt hon påstod jag drömde om nästan är avbokat. Jag har bilen kvar att köpa. Allt annat rullar på exakt som planerat. Och man ska ha drömmar, man ska sikta mot stjäborna för då hamnar man in heaven. 

Behövde bara rensa ut hjärnan lite och få ur mig min frustration.