jag orkar inte med den här skiten längre, att bli bortstött från sin familj, att bli behandlad av sin mor som jag blir och att behöva bråka med sin kille så mkt som jag gör. bli kränkt är inge kul heller, att behöva fundera och försöka tvinga fram känslor från honom är inte heller så undehållande. att inte våga släppa taget och kanske börja tänka lite mer på sig själv, kanske inse att det inte bara funkar är ju fan i mig det värsta.


jag gör det här för dig och vårt förhållandes skull... det är nog dags att kanske ta lite avstånd från varandra