Att gå in i väggen känslan.
God morgon på er. Tänkte börja dagen med ett lite djupt inlägg kanske men känner att jag har så mycket funderingar i huvudet som jag kanske inte är själv om. Men här om dagen var jag med en vän och så fick jag frågan ställd " varför händer alltid alla dåliga saker på en gång?" . Jag hade verkligen inget svar, efter många olika teorier i mitt huvud tänkte jag lite så här: vi säger att en stor sak händer och det får dig att må piss och verkligen känna att du gått in i väggen. Då händer en lite mindre sak efter det men vi förstorar det så extremt då vi redan är nere och sjukt känsliga. Men varför händer denna sak nr 2 direkt efter och då är min teori att jag tror på något vis provocerar vi människor fram dessa situationer. Men att ha den här jag-har-gått-in-i-väggen-känslan i kroppen är det värsta som finns och så har jag känt på senaste, ingen jävla livsglädje. Igår träffade jag på en gammal vän som sa att jag ska hitta all min energi och livsglädje inom mig, mitt svar var snälla säg var den finns så tar jag fram den på en gång, för så mycket jag har letat och fokuserat på mig själv och försökt hitta energi, glädje och wellness så hittar jag bara ett tomt skal liksom. Att jag sagt upp kontakten och raderat mycket viktiga människor från mitt liv gör att jag känner mig knäckt, jag känner att min grund är borta medan den bara är omskakad. För alla dessa saker som vänner, familj, jobb, skola, min trygghet liksom som vi har runt om kring oss känns som en grund för mig och när de försvinner känns det som om man faller, men nej jag står ju upp. Jordens tyngdlag vill ju fortfarande att jag ska stå kvar här och den håller mig fast vid jorden, så alla dessa problem som känns så himla mäktiga bara står där och rycker men jag kommer inte ge mig, jag kan ta och känna mig lite urbalans pga det men ingen kommer kunna krossa min starka grund, inte mitt starka ja som finns där någonstans inom mig heller. Idag ska jag ta tag i ett problem och så får vi liksom ta det därifrån, ett steg i taget bara våga ta tag i allt. Jag hoppas ni som kanske känner samma sak får lite inspiration och öppnar upp ögonen för andra alternativ.
Kan jag, kan du!
/Anja Dymkowska
Kommentarer
Trackback