2 dagar kvar tills det är ett stort jävla hav mellan oss... jag klarar inte det. jag klarar inte av att vara ifrån honom... jag gör inte det. NU KOMMER JAG VARA HUR PERSONLIG SOM HELST MEN JAG MÅSTE FÅ UT DET HÄR!
under sommaren låtsades jag att allt var perfekt, men jag smet från mina problem, jag satte mig på båten dagen efter han dumpat mig och drog. ville inte höra av nån i sverige! satte på min mobil första gången efter jag landat i polen efter 8 dagar, och då var det amanda jag skulle smsa för att skicka mitt hem nummer så hon kunde ringa mej. jag låtsades må bra, jag låtsades som om jag inte brydde mig om honom... men varje jävla gång jag satte på datan började mina tårar rinna som fan! jag var berädd på ett liv utan honom. utan honom jag älskar över allt annat. så bilden på mitt skrivbord försvann! det var bara helt svart helt enkelt, precis som jag tyckte att mitt liv såg ut. jag kände att allt kommer gå åt skogen nu. och så fick jag äntligen träffa min bror som stöttade mig oerhört mycket. vart tsm med mr M av bara en anledning,GLÖM JIMMIE!  men nä jag lyckades inte, sårade bara killen. sorry for that, men jag var fortfarande förstörd. sen kom det fram lite andra saker under sommarn som fick mig att bara vela dö. pappa och låtsas mamma åkte hem men jag ville stanna kvar i polen. ville inte åka tillbaka. jag vågade inte! visste att jag skulle bara få höra så jävla mkt tjatter plus att det var en grej som väntade mig. ett besök jag inte ville göra! gjorde det och jag fixade det. jag ville självklart ringa jimmie och få stöd, men jag vågade inte... verra o marre var i polen så jag umgicks mest med nathy, mandy och anjos. det ända som jag ville göra var att supa. ville få bort alla mina tankar från vardagen, och så kom vi till den där måndagen. 2 dagar innan skolan, rålis, vodka och han kom dit... det jag ville göra var att släänga mig på hans hals och bara krama om honom. men jag kunde inte... skämde ut mig så enormt mycket... men jag ska tacka en vän som väkte hoppet i mig... daniel axelsson! det är tack vare dig jag vågade ringa jimmie. du byggde upp mitt självförtroende sjukt mycket. du hjälpte mig varje gång jag ringde dig och behövde ditt stöd. och fine vi har ingen kontakt nu och de är som det är. men jag hoppas att du läser detta. iaf jag ringde och nu är vi tsm och lyckliga. saken jag egentligen ville komma till var att så mkt jag har gråtit och kämpat emot mig själv och saknaden har jag aldrig tidigare gjort. och jag kommer saka dig älskling mer än du kan ana, för mig är 2 dagar utan dig en mardröm! är liksom i sverige då och har möjligheten att träffa dig när som helst, nu kommer jag vara x antal mil från dig och det kommer vara cpä svårt!


VILL INTE ÅKA!