jag kan inte. jag får panik och blir helt kallsvettig på en gång. bara jag kommer ut hit börjar mitt huvud tänka. jag börjar analysera och kolla tillbaka på allt som har varit. jag har så sjukt svårt att se positiva saker i allt. fast jag blir sjukt glad inners inne vad det än handlar om kommer det negativa upp sen och det tar kål på mig. jag saknar när de fanns sjukt mycket kärlek runt om kring oss. något som jag trodde aldrig skulle bli svagare eller liksom bara sväva längre bort från oss. jag klarar inte av detta mer, jag klarar inte av att tänka tillbaka på hur jävla underbart det var förr.inte alls så länge se. mindre tjafs, tjat mer kärlek och respekt. var har allt tagit vägen. vill inte ha det så här!!!!!!!!!!!!!!!!!

jag vill känna trygghet, som jag alltid gjort. jag vill känna mig fin, som jag förut kände. jag vill visa kärlek, men även få visad kärlek tillbaka.
som jag skrev i natt, kramade om mig ömt, kysste mig, drog din hand genom migg hår, alla fina ord tog aldrig slut. alla stunder vi fjantat oss tillsammans, hemma hos dig eller mig, på stan. över allt, lyckan och galenskapen i vårt förhållande. vart fan har de tagit vägen!

jag älskar dig sjukt mkt, det sista jag vill är att förlora dig!