It’s tough when someone special starts to ignore you, but it’s even tougher when you have to pretend that you don’t mind.
Jag är ledsen. Är fett frustrerad och arg. Jag sitter och gråter över de vänner jag har. Alla beöver inte ta åt sig men när jag behöver mina vänner som mest skiter det oftast i mig. När de vet att jag behöver bara få vara upptagen göra något så jag slipper tänka på allt i min skalle som kockar över eftersom jag sitter och bearbetar massa saker i mitt huvud konstant, nej då lämnar de mig ofta. Det är för jobbigt att stötta andra... eller? Mitt i mitt inlägg skriver Tess. Hon vill att jag ska komma upp till henne och umgås med henne och Janet. Vill inte förstöra deras tid med varandra, det var länge sedan de var med varandra och jag vill direkt inte bara dyka upp och sno all attention för jag har lite fittiga vänner. Nu börjar jag vimsa om massa annat, vet inte direkt varför jag skriver detta på min blogg. Har lovat mig själv att inte vara så personlig för alla mina haters njuter just nu när de vet att jag sitter och bölar som en barnrumpa. En av mina haters är orsaken till detta inlägg. Fattar inte varför hon alltid ska gå före? Hur skulle hon må om ni sket i henne och tänkte på mig någon gång. Vissa utav er verkar inte ens kunna/få umgås med mig utan att hon ska göra världens drama. Är glad att jag i alla fall har vissa äkta.... Peace out
/Anja Dymkowska
/Anja Dymkowska
Kommentarer
Trackback